Det är söndag, klockan är alldeles för tidigt och jag börjar bli ruggigt trött på det här med att kliva upp 7.30 när det är helg och man borde få sovmorgon.
Visst är det kul med läger, men jag börjar bli äldre uppenbarligen. Jag har mycket mer moderskänslor för konfirmanderna nu än vad jag har haft förut. Igår när en av dem döptes här på Finnåker stod jag där och grät trots övriga konfirmanders bristande intresse för min kamrat. Men det är väl min biologiska klocka som börjar ticka.
Snart ska jag bege mig till kapellet med fyra konfirmander och öva på Gabriellas sång. Inte för att det spelar så stor roll deras föräldrar kommer ändå tycka det är fint. Men bara för att de inte ska skämma ut sig.
Jag har väl mer eller inte bestämt mig för att säga upp mig och börja plugga till hösten förutsatt att jag kommer in. Vad mer finns att dryfta…
Jag är trött, saknar min säng, saknar en del personer och längtar som fan till Paris i sommar. Jag har en jacka som luktar lägereld, vilket jag tycker är lite småmysigt ändå. Jag har fått tre myggbett. Jag vill absolut inte gå till jobbet imorgon. Nu ska jag försöka hitta någon form av sista energi och jobba med konfirmandernas redovisning.