Jag befinner mig hemma från jobbet med nån form ut av virus. Lite blandad kompott av hosta, snuva, haslont osv. Efter en lång helg ute på Graninge med distriktårsmöte för svenska kyrkans unga i stockholm önskade jag mig lite att man skulle få en till helg direkt efter för att kunna vila upp sig. Ibland ska man passa sig för vad man önskar, för nu sitter jag här hemma när normala friska människor är på jobbet.
Men det har gett mig mycket tid till att packa upp återstående kartonger, rensa bland viktiga papper och titta i gamla fotoalbum och skolkataloger. Jag har tagit mig ett par resor tillbaka i tiden, till Berlin med trean i gymnasiet, till min första Thailandsresa, tillbaka till tiden då jag hade husdjur, till en vanlig dag i Grimstaskolan åk 9, tillbaka till Parisresan med några klasskompisar, tillbaka till Resö med gamla glömda vänner, tillbaka till födelsedagar med presenter på sängen…
En del minnen blir jag glad av, en del blir jag sorgsen av. Men det jag allra mest funderar över just nu är hur förjävlig man såg ut när man gick i nian, både jag och andra. Det ledde mig vidare till en jakt efter gamla klasskompisar från nian på facebook. Jag hittade nästan alla och jag måste säga att även om de flesta är sig lika så är även de flesta mycket snyggare nu än för sju år sedan. Kul i alla fall att se att de flesta lever och frodas. Inte för att jag tyckte om speciellt många i min gamla klass, men det var då och nu är nu. Apropå nu så är det hög tid att gå och ta lite mer hostmedicin. Krya på mig!