Thoughts Of Tomorrow
…faith.doubt.wonder.confusion…Arkiv för november, 2008
Nu och imorgon
Veckorna går fort nu. Snart är veckan slut. Snart är november slut. Snart är det jul. Kanske går det så fort för att jag lider av en ständig frånvaro. När jag ser tillbaka på veckan som gått kan jag inte placera vilken dag jag gjorde vad. Dagarna flyter ihop. Jag har ständigt mina tankar någon annanstans. Ofta på framtiden, min framtid. Hur ska det gå? Vad ska jag göra?
Jag har nyligen fått mitt första fasta jobb. Men det gör inte direkt saken bättre. Ett fast jobb gör inte att jag vet vad jag ska göra i framtiden. Det gör mig inte mindre stressad. Tankarna som dagligen snurrar runt i huvudet… ”När kommer man på vad man ska blir”…”Hur vet man att det man vill är det man vill”…”Vart ska jag ta vägen, flytta eller bo kvar”…”Kommer jag någonsin att verkligen jobba med något jag vill”…”Vad vill jag”…”Vad gör jag här”…
Det sägs att man ska leva i nuet, men mitt nu är tråkigt. Jag drömmer mig ofta bort på jobbet när barnen blir för skrikiga och stojiga. Jag ligger alltid ett steg före minst, ändå har jag inte tagit mig någonstans känns det som. Jag är ju ung, jag behöver inte stressa, säger dom. Men jag undrar om jag verkligen vill minnas tillbaka på den här tiden och minnas en period av förvirring, ångest, rädsla…
Jag befinner mig vid ett vägskäl, ett av de mest livsavgörande hittills i mitt liv, och jag har ingen aning om vilken väg jag ska ta. Men om det blir fel då, gör det något. Kan man inte gå tillbaka och byta väg? Jag vill tro att man kan ta. Så vilken väg ska jag våga prova mig på…?
Officiellt anställd
Nu är det klart. Sedan fredags är jag officiellt anställd hos Vittra Rösjötorp. Den 5 januari är inte bara min födelsedag utan jag börjar på min nya arbetsplats då. Det är kul och jävligt nervöst. Det enda negativa med det här jobbet är egentligen att arbetsuppgifterna inte känns helt hundra, jag vet inte om jag kan hantera så pass små barn som bara är 1-2 år. Men för det första, jag lär mig väl och för det andra, jag kommer inte stanna där för alltid.
Jag har mer och mer börjat tycka att en framtid inom kyrkan skulle vara intressant. Men som vad och hur och vart….? Jag diskuterade lite med Elisabeth, mina kära gamla konfirmandpräst en gång i tiden, om mina framtidplaner men jag tror mest bara jag blev mer förvirrad. Kanske blir det folkhögskola om nått år, kanske inte. Jag har ingen aning, jag vet faktiskt fortfarande inte vad jag ska göra av mitt liv och vet inte när jag kommer på det eller. Men det hade jag tänkt komma fram till under tiden jag har mitt första fasta jobb. Fyra minuter hemifrån med bussen är det också, det känns helt ok.
Vilse bland glögghyllorna
Dagens arbetsdag hade varit ganska bra och jag kände mig på hemvägen för lite good old-fashion shopping. Begav mig till Sollentuna centrum, med inköpslistan: bruna stickade knästrumpor, duschkräm, shampoo och årets blossa glögg.
Kom ut från H&M en stund senare med duschkräm, shampoo, utan strumpor men med nya underkläder och nästan en klänning. Som tur var satt den lite konstigt över magen, annars skulle den varit fin att ha på nyårsafton. Jag hade redan sagt att jag inte skulle köpa något mer till mig själv före jul utan spara pengarna till julklappar, det här kändes inte bra. Men jag skulle bara ta en snabb sväng förbi systemet, köpa glögg och åka hem.
Jag fastnade på Lindex där jag åter igen letade efter strumpor. Plötsligt kände jag ett lättare illamående välla upp och kom snart på vad det berodde på. Ut högtalarna i butiken hördes ”Have yorself a merry little christmas…”. Jag lyckades med raska steg ta mig därifrån, jag var inte redo för julsånger i affärer än.
Väl inne på bolaget stod jag ett tag och velade över om jag skulle ta en korg eller inte, men nej, jag skulle ju bara ha en glögg. Plösligt slog det mig, vart finns glöggen? Jag har aldrig handlat glögg förut. Irrade runt ett tag och kom sedan på att den nog stod vid den stora skylten där det stod ”Glögg”. Framme vid glögghyllorna möttes jag av en trist skylt ”Årets blossaglögg är slut hos våra leverantörer, vi hjälper dig hitta ett alternativ”. Hur går det till?! Det är inte ens december och årets glögg är redan slut. När jag väl stod där kunde jag inte för mitt liv komma på vad det var för smak på årets glögg, men jag minns att jag hade läst om den någonstans och tyckte den lät god. Men det var inte mycket mer att göra än att välja ett annat alternativ eller gå hem. Men så mindes jag något annat jag läst om samma dag i tidningen, nämligen små flaskor med blossaglögg åren 2003-2007. En sån fick det bli, den var förvisso ganska dyr, men det är ju kul att ha.
Färdigshoppad begav jag mig iväg till bussen, utan bruna strumpor dock, men det fick bli en annan gång. Det hade börjat bli både mörkt och kallt och jag var hungrig och längtade hem. Lyckades matcha bussen precis så jag slapp vänta och slapp missa den. Satte mig vid fönstret och såg att det hade börjat snöa lite ute. Jag var trött och nynnade på låten som jag hade haft i huvudet ett bra tag nu…have yourself a merry little christmas….
007
Jag var på bio igår och såg nya Bond. Det måste ju vara en agent man aldrig tröttnar på. Det går inte att tröttna på Bond av flera anledningar. Dels för att han är den yttersta av alfahannar. Män vill vara som honom, kvinnor vill vara med honom.
Och dels för att han alltid är så tidsenlig. Varje årtionde har liksom sin Bond. Jag förklippar Bond med Pierce Brosnan och nu även till viss del Daniel Craig. Men för äldre människor är nog den äkta James Bond Sean Connery. Jag tror att det om tio år igen kommer en ny Bond som är dåtiden stora Bond.
Och filmerna har ju allt man kan begära, tuffa killar, snygga tjejer, häftiga bilar, stora vapen, biljakten, båtjakter och massa pangpang. Jag kan tycka att den förra Bond-filmen Casino Royale var något bättre än den nyaste, men den var inte dålig. Actionscenerna var bra och varierande och de höll uppe tempot hela tiden utan att det blev för mycket. Helt klart en sevärd film. Jag tror att Bond alltid kommer vara en idol för mig strax efter Batman. Nej, jag har då inte tröttnat på 007 än…
Kan jag våga hoppas?
Det känns som att det går ganska bra nu.
Jag var förbi nya kansliet och lämnade tillbaka lite värdsaker igår. Fastnade där och pratade med Josefine medans jag höll på att bli uppäten av henne hund, läskigt. Hon var väldigt tacksam över att jag hade kunnat vara värd just den här helgen och det var kul att känna sig behövd. Kanske kan jag få vara värd fler gånger nu när jag fått in en fot där. Kanske kan jag våga hoppas….
På tisdag ska jag på min tredje intervju för ett jobb på Vittra. Det enda som egentligen återstår är lite diskuterande kring lön och uppsägningstid. Det verkar på dem som att, om jag tackar ja, att jag får det, trots min brist på rätt utbildning. Det kommer i så fall bli mitt första riktigt jobb som fast anställd. Kanske kan jag våga hoppas lite på det med…
Men jag vet, man ska inte förvänta sig för mycket för då skiter det sig alltid och man blir besviken. Det har hänt alldeles för många gånger. Något bra är på väg att hända, jag börjar hoppas och blir besviken. Men nu är jag så nära till att få ett något sånär ordinärt liv, kan jag verkligen våga hoppas den här gången?
LUB
Har nyligen kommit hem efter ännu en helg i full rulle. Denna gång var det ledarutbildningshelg ute på graninge och jag var värd tillsammans med Kim från Täby. Det var lite snurrigt i början innan vi hade hunnit planera. Jag kom inspringandes vid 19 snåret men Kim som är en ängel hade redan fixat med inköp, rumsfördelning och sånt.
Det var en trevlig helg och en trevlig grupp. Det bidde lekpass, andakter och givetvis mycket mat. Arbetspassen höll prästen Anders i, vilket gav mig och Kim tid åt diverse planering, kuddkrig och softande. Jag losade stenhårt på varje kuddkrig, men var desto mer vässad när det gällde andaktsplanering. Som Kim sa: ”I’m the muscles, you’re the brains”. Och muskler har jag ju inte heller, men jag är jävligt envis.
Började läsa ”Befrielsen” i morse kl 6 när jag inte kunde sova längre för att jag hade så ont i ryggen. Har sett den många gånger, men aldrig tittat i den. Nu på morgonen när ingen annan hunnit vakna gick jag runt och hittade den i en bokhylla. Började läsa lite och fastnade totalt. Den talade verkligen till mig. Men jag hann bara läsa ett kapitel lite drygt och funderar på att köpa den. Finns säkert på nätet någonstans, annars finns det en bra bokhandel i götet som säljer mycket kristen litteratur.
Det är farsdag idag och pappsen ska få lite middagssällskap, eller ja morsan också, men det är ju mest för pappa jag åker dit idag. Sen blir det väl nån form av tårta eller bakelse och jag ska göra mitt bästa för att inte tänka på morgondagen när man ska upp och jobba igen, huvaligen! Men först duscha.
Livsmål fram till nyår
1: Ha nytt jobb efter årsskiftet, helst heltid, helst fast tillsvidare.
2: Ha köpt klart alla julklappar till första advent.
And that’s about it….
Gbg by Night
Åkte lite spontant ner till götet i helgen och hälsade på Hanna (och partyankan Kurt, Hannas stundentkårs maskot som är en stor badanka och för tillfället bor på Hannas fönsterbräda). Det blev studenthalloweenfest, tapasrestaurant och allmänt soffhäng framför filmer. Det blev också många trevliga diskussioner, både seriösa om studier och framtid och mindre seriösa om ”racerspårisar”, ”prästpochos” och fett i alla dess former. Jag och Hanna är ju bäst på att hitta på nya ord. Vi lyckades ta oss till allhelgonakyrkan i kortedala på söndag och det kändes bra. Hade inte varit i kyrkan på många veckor och när vi först bestämde oss för att inte hinna till kyrkan så kändes det som ett inre svek mot mig själv. Jag undrar när den förändring skedde. När blev gudstjänsten så viktig för mig? Kan jag ha mognat lite i min tro kanske.
Jag undrar hur det ibland kommer sig att man saknar vissa människor så väldigt mycket, trots att det var knappt en vecka sen man sågs. Vissa har den påverkan på en. Så det vore trevligt om du kom hem snart, men jag vet att du trivs där du är.
Jag kom tillbaka till storstan strax efter midnatt igår, eller idag blir det ju, och var inte hemma fören efter ett. Var sådär lagom trött imorse när jag lyckades släpa mig upp. Just nu har jag ingen kolla alls på jobbet. Jag ska tydligen få jobba mer och ha hand om vissa barn men allt är en enda stor oreda just nu och jag vet inte ens när jag börjar imorrn. Men jag chansar på åtta så kan ingen anklaga mig för att komma sent i alla fall. Längtar tills jag får ett nytt jobb. Men kanske kanske är det inte långt kvar…
Och så undrar jag när man vet att man vill något? Hur kan man var säker på att det man vill är det man vill? Jag kan inte släppa den frågan. Jag kan inte längre lita på min egen intuition.
